LOGIN
SENASTE NYHETER
KRÖNIKA: ELDEN OCH ESPORTHORORNA
Elden och Esporthororna

Jag sitter och surfar runt på Championship Gaming Series. Och jag lider. Det gör på något sätt ont. Som en pungspark över hela kroppen. Ungefär. Deras eminent förpackade underhållningsmaskin för tankarna till superbowl och den amerikanska fotbollen. Flashigt. Snabbt. Och själlöst.

En gång i tiden. Ni vet när CS spelades på bakgården. Underground. När pengar inte var inblandade, fanns där inget flashigt. Ingen yta. Inga försäljningsargument. Utan bara själ.

Utvecklingen är givetvis oundviklig. Pengar kom. Pengar som inte existerade hos modskaparna och entusiasterna gjorde snart att spelandet fick en ny riktning. Företaget Valve gjorde konstant subtila ändringar för att underlätta för spelaren. För faktum är att modden inte var helt rak i fogarna. Den var inte perfekt. Och spelarna ylade ofta om buggfixar och botox för att snygga till spelet. Göra det perfekt. Och jakten på vinkelräta hörn och perfekta fasader har nu blivit början på slutet för Counter-Strike.

Med själ menar jag här det jag såg i ögonen på fnatic efter den mycket underhållande defusesituationen i EM där Alternate aTTax jublat i förtid men svenskarna fått sista skrattet. Jag menar vrålet från Speed-Link när den gamla HLO.Gävle-spelaren frenz köpt en Desert Eagle i pressat läge och på helt egen hand gett Jax och hans Moneycrew tre hål i huvudet och en plockad m4 i skrevet. Detta sker utan TV-kameror, färg och flärd.

frenz knyter näven efter vinst mot Jax

Nu har jag inget emot att det lyser rött och flashigt på väggarna. Jag har inte heller något emot fler kameror eller en speakerröst. Det är inte omöjligt att få det bästa av båda världar. Men det är fruktansvärt naivt av cs-scenen att ta för givet att elden i cArns ögon är totalt oberoende av spel och arrangemang. Att övergången skulle vara så smärtfri. Att CGS är en gyllene väg.

Nu när den polerade sportbilen med Source-motorn under huven rullar in med discokula på taket sväljer de stora organisationerna bytet helt. Utan eftertanke eller analys. De bländas av den fina lackeringen och de stora orden. ”Revolutionerande!” - ”Enastående!” – ”Nästa steg för datorspel!”.

Det må så vara.

Att Half-Life 2 bidrar med oerhört mycket till scenen i och med deras innovationer ser alla. Men för vem? För spelaren och entusiasten, eller för den med pengar? Och om nu en så stor organisation som CGS dyker upp som en exklusiv svamp ur den amerikanska jorden, vad säger att det bara handlar om att tävla? Nu. När CS fått ett marknadsmässigt värde och blivit mer attraktivt för de stora pengarna blundar folket för eventuella brister.

De som bedriver propaganda för Source blundar för alla möjliga underliggande intentioner. De gapar och sväljer. Ser de exklusiva TV-kamerorna och de snygga flickorna och säljer sig själva. Säljer vår sport. Utan att blinka. De köps med hjälp av flashig reklam och exklusiva, lukrativa avtal. Som esporthoror.

Se bara på hur det gick med CGS-Managerna. De som skulle plocka framtidens lag. Där skicklighet och muskler skulle jämföras. Den hårda draften skapades med en gigantisk mediahype och spelarna skulle ”visa upp sig” för att bevisa att just de var värda platsen. Vilka lag plockade de? Just det. Föga förvånande, sina egna.
CGS kritiseras för lite. Var är alla kritiska röster!? Vi sväljer bytet helt. Ser den fina gulliga färgen och köper det rakt av. Var är granskningen? Var är kritiken?

Archi pustar ut efter jämn rundvinst mot Pentagram

Modifikationen Counter-Strike erbjöd ursprungligen en ny nivå av man mot man-spel. Det som var uppseendeväckande med denna tjuv-och-polis-mod var sårbarheten. QuakeWorld och alla andra spel i samma kategori tidigare krävde mycket blod och våld för att någon skulle trilla av pinn. Men i CS var tröskeln satt på en mer verklighetsnära nivå och detta i kombination med möjligheten att välja träffyta på sin motståndare ökade skillnaden mellan den erfarne och nybörjaren. Aim blev ett nytt begrepp och skicklighet gick hand i hand med övning. Man kunde på ett helt annat sätt se skillnader mellan den bra och den dåliga spelaren.

Source har bevisligen inte detta spektrum. Denna breda grund. Skillnaden mellan den erfarne och nybörjaren minimeras. För att sälja. För att få så många nya spelare som möjligt. Ett exempel är stegen. Att smyga i en stege i anrika 1.5 var en mindre vetenskap. Detta stora problem för nya spelare fixades snabbt av Valve i 1.6 och något så enkelt som ett tryck på ctrl gjorde genast det hela mycket lättare. Och klyftan var effektivt minskad. Mellan den duktiga, och den som ville bli lika duktig.

Tävlingselementet försvann. Bit för bit plockas skicklighetsmarkörer bort för att skapa genvägar till toppen. För att bli attraktivt. För att locka spelare. Köpare. Pengar.

Försäljningsargumenten tog över. Och just nu är CGS ett av dem. Just nu.

Promod är ett avlägset ljus på horisonten. 1.6 är på väg att gå under och det oerhört medieanpassade Source har än så länge långt kvar till någon som helst form av tävlingmässig standard. Jag låter oerhört konservativ. Jag vet. Vi gamla cs-spelare är ett konservativt släkte. Och det av en anledning. Vi värnar om värderingarna. Bilden av frenz knutna näve. Elden i fnatics ögon. Den eld som gjort att vi är här idag.

När jag surfar på CGS ser jag inte den elden. Jag ser inte övning. Jag ser inte rekyler att hantera eller stegar att smyga i. Jag önskar verkligen att jag gjorde det. Jag önskar att jag kunde sitta här och hylla Source och CGS. Men nu gör jag inte det. Jag tänker inte sitta här och hålla käften. Ingen borde göra det.

cArn visar glödande passion

Om vi inte hade spelat 1.6 hade vi antagligen inte känt såhär. Och CGS är säkert det bästa som hänt scenen på länge i ett avseende. Strukturen och idén är vackert anpassad för sporten. Men så länge själen saknas kan jag inte ställa mig bakom det.

Undergroundliret, ni vet det där bakgårdsspelet som spelades, skapades och underhölls av entutiasterna, det försvann. Pengarna som alla ville skulle pumpas in i ”Vår sport” har oundvikligen lett till att fasaden snyggats till. Och själen håller på att säljas till högstbjudande.

Varför är vi inte kritiska? Varför säljer vi ut oss, fnatic och frenz såhär lättvindigt?

Därför lider jag när jag ser CGS’s videos. Med snabba spelarpresentationer, mörka announcer-röster och snygga tjejer. Vi fick som vi ville. Fogarna är raka. Men skruvarna som höll hjärtat på plats. De föll ur. Och kvar står ett snyggt, polerat skal för vem som helst att krypa in i.

För mig måste CGS och andra turneringsarrangörer jobba lite hårdare. Lite mer. Det ska de göra. Det ska vi kunna kräva av dem. Så här lättköpta får vi inte vara. Kanske finns det plats för oss, för vår låga någonstans i framtiden. Kanske ser vi början på något stort. Kanske. Men än ser jag ingen som är värdig vår eld.

Vi är inga esporthoror. Vi är Counter-Strike-spelare. Och fyfan vad vi brinner. För oss. För fnatic. För frenz. Vi har skapat en rörelse.

En ny sport.

Detta med hjälp av Counter-Strikes och sportens grundpelare: Eld och passion. Och den elden är fan inte gratis.

Glöm aldrig det.

Skriven av Karl "Klaws" Karlsson som även skrivit "Promods Tunga Ansvar" och "Ett land i tiden?"

Vi vill även tacka Fragbite.com för att vi fick använda deras bilder!

Krönikan representerar inte BrutalCS:s åsikter. De tankar som yttrats i texten ovan tillhör enbart skribenten och ingen annan.

KOMMENTARER
Det finns inga kommentarer ännu :(
SENASTE ARTIKLAR